"inte långt ifrån döden" känsla!


2009-09-08

Oj oj oj ojoj oj ojoj.. Jag ska berätta vad jag har gjort för tokigt en kväll som denna.
Det började med att jag efter middagen satte mig vid laptopen (som vanligt) för att spana in bra inrednings sidor. Men helt plötsligt sköljer en våg av "jag måste börja sporta igen" känslor över mig... Det suget jag kände, suget efter att sätta på mig mina löparskor och knyta åt dom sådär hårt som bara jag gör.. Suget efter att höja volymen på min "löpar-musik-playlist" på mobilen till max.. Suget efter att.. Ge mig ut och springa tills mina ben inte orkade bära mig längre. Det jag kände då var de starkaste känslorna jag känt på många veckor. Känslorna förvandlades till vilja. Viljan gav mig motivation!
Jag som alltid hatat att vara ute och springa? Vad hände? Varför blev det såhär? Hur som helst är jag glad att jag tog mig ut.. Och ja.. Hur gick det då? Jo de första fyra kilometrarna gick hur bra som helst. Sen när jag knappade in på den femte och sista kilometern kände jag hur det blev lite jobbigare för ryggen, händerna började domna.. Men, tack vare den otroligt peppande musiken som jag lyssnade på, så fortsatte jag glatt.. När jag hade ca 200 meter kvar så (observera att det var näst intill kolsvart ute när jag var ute) hoppade det plötsligt ut något framför mig på vägen!!! Gud vet vad det var?! Det var som sagt kolsvart ute och jag såg en siluett av något som liknade ett rådjur? en räv? en bock? en varg?! en ÄLG?! eller kanske till och med en BJÖRN!?!?!? haha okej nej inte en björn kanske.. men jävlar vad rädd jag blev.. skrek nog så att hela grannskapet väcktes. Men tack djuret, du fick mig i alla fall att öka hastigheten!
När jag kommer in på garageuppfarten och anstränger mig för att kliva över staketet och komma över, in på tomten, känner jag hur mina ben verkligen inte orkar bära mig längre.. Och där ligger jag, på gräsmattan och pustar ut.. Eller.. Okej det var då jag trodde att mitt liv var slut. Kändes som om jag skulle dö, som att mitt hjäarta skulle hoppa ut kroppen, hahaha. Men trots det, stunder som den jag upplevde då, ska man ta vara på! Känslan där var så gudomlig! Helt jävla underbart..

Hädan efter ska jag ut och springa varenda kväll! Åtminstone försöka. För så bra som man mår efter det, vill jag må hela tiden :-)
Det som var så tokigt med det här var nog att jag gav mig ut och sprang fem kilometer på tjugo minuter när jag inte rört mig på ca tre månader.. Bra jobb Lisa!



happy face! jag tycker om mitt liv


Kommentarer

sv: ja det låter trevligt, det gör jag gärna :D jag läser samhälls- och beteendevetenskap i örebro :) tänkte nog rikta in mig på psykologi sen! du pluggar väl hotell och resturang eller har du bytt? ;-) haha

2009-09-09





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0